- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
164

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164
budet, som burit dit taitan. Generalskan och Hörner
hade gått in i innersta rummet på motsatta sidan, där
månskensstudierna vore uppsatta, och Signe stod en-
sam kvar i ett angränsande, framför en af stormskis-
serna med det upprörda hafvet, som bröt sig i vilda
bränningar mot den sönderskurna stranden. Hon var
så fördjupad i åskådande, att hon icke märkte att
modern aflägsnat sig och denna hade å sin sida under
samtalet med Hörner icke gifvit akt på, att dottern
ej följt med henne dit in.
När Lars fick se, att den unga flickan var ensam,
flög ett hastigt drag af glädje öfver hans ansikte, och
han närmade sig henne, sedan han först kastat en
blick omkring sig, för att se, om de voro ostörda.
Där var också endast en gammal herre, som med glas-
ögonen på näsan gick så nära taflorna han kunde och
lade ansiktet nästan inpå duken, medan han för hvarje
gång sköt upp glasögonen i pannan, för att genast
låta dem halka ner igen, så snart han närmade sig en
annan. För hvar gång han kom nära en skiss, mum-
lade han för sig själf något om färgklunsar och re-
flexer, och att det inte var meningen, att målaren skulle
gä in på skulptörernas område, och slutade alltid med
ett andäktigt:
»Nej tacka vill jag förr. Då klatschade man inte,
utan då strök man ut färgen.»
Lars hörde visserligen något af det som han mum-
lade, men det brydde han sig inte om; han gick fram
till Signe, som stod helt och hållet försjunken i åskå-
dandet af stormen.
»Såg fröken någon storm därnere?» frågade Lars,
som hellre skulle velat fråga om något helt annat,
»och tycker ni, att ni känner igen er?»
Hon vände sig öfverraskad om, och utan att be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free