Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
det, den var ett lefvande bevis på hvad jag hatar
mest af allt här i världen — otacksamhet.»
»Mången skulle ju med lika mycket skäl kunna
säga, att det var ett uttryck af tacksamhet mot det
som var tack värdt. Ty inte kan ni väl nu vilja för-
svara, fru generalska, hvad ni då klagande lika skarpt
som någon annan.»
»Jag försvarar endast min mans minne. Ty jag
kände honom, och jag vet att hans häftighet inte hin-
drade, att han hade det bästa hjärta, och att —»
»Men det kan han ju ha’ också på taflan,
fastän målaren aldrig kan gifva en hel följd af hand-
lingen, utan måste nöja sig med att framställa ett
moment. Emellertid kan ni vara lugn, fru general-
ska — jag har sagt er att taflan aldrig kommer att
blifva utställd — hur illa det än är för vår fat-
tiga konst.»
»Och ni är fullkomligt säker därpå?»
»Ja, absolut säker. När ni väl kommit utom
dörren, så skar han sönder sitt arbete. »
»Hvad säger ni?» ropade generalskan och sjönk
ner i en fåtölj.
»Skar han sönder den?» ropade Signe alldeles
likblek, skyndade fram till Hörner och lade sin hand
på hans arm, »det är väl inte möjligt — det kan
inte —»
»Jo, som jag säger,» återtog Hörner med en
skärpa, som han icke brydde sig om att mildra, »han
skar sönder det i bitar. Så nu kan ni vara fullkom-
ligt lugn, fru generalska.»
»Mamma, mamma, hvad har du gjort?» ropade
Signe och kastade sig ner på en stol bredvid modern,
»hur kunde du? Var det då inte nog med att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
