- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
199

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199
sågo på de kvarblifna studierna, kastade den unga
flickan den ena manande och frågande blicken efter
den andra på modem, hvilken dock tycktes tveka och
hafva allt svårare att komma fram med hvad hon ville
säga. Slutligen märkte Hörner tydligt, att det var
han som var till öfverlopps i laget, och att han, långt
ifrån att hjälpa saken, tvärtom hindrade alla förkla-
ringar. Han tog således sitt parti, såg på sitt ur och
fann till sin stora förskräckelse, att han var nära att
försumma tiden till ett utsatt möte i en viktig ange-
lägenhet, hvarpå han tog farväl och skyndade sig bort
så fort han kunde.
Ingen gjorde heller något försök att kvarhålla
honom, och knappt hade han hunnit utom dörren,
förrän generalskan steg upp från sin plats på divanen,
gick beslutsamt fram till bordet, där Lars visade
Signe ett stort album fullt med teckningar och foto-
grafier från Paris och Fontainebleau, och räckte fram
sin hand mot artisten, i det hon enkelt och varmt på
samma gång yttrade med en blick på hans upprörda,
halft bortvända ansikte:
»Förlåt mig, kära Lars.»
»Fru generalska — jag — — ni —» stammade
Lars och vände sig emot henne med förvånade ögon,
»jag vet inte —»
»Seså,» återtog hon med sitt milda, vinnande le-
ende, »här finns ingen generalska — endast en moder-
lig vän, som ber er glömma —»
»Och en syster, som så gärna vill godtgöra,» sade
Signe sakta och vände sig emot honom med en bed-
jande blick i sina vackra, trofasta ögon.
»Nej, men för all del,» stammade Lars, »här är
ju hvarken något att glömma eller att godtgöra. Jag
har bara målat en dålig tafla som sårade er — och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free