Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
»Ja, Olle lofvade att bli en duktig pojke; —
när jag får tid, så skall jag kanske fara ner och
hälsa på dem.»
»Er mor har nog sörjt mycket öfver att ni inte
låtit höra af er.»
»Det tviflar jag på, fru generalska. Sä vidt jug
minns, var hon just inte vidare ömsinnad af sig.
Och jag har nu fått en så helt annan åskådning utaf
lifvet och så helt andra intressen, att jag fruktar vi
jnte skulle förstå hvarann eller ha’ någon särdeles stor
glädje af att komma tillsammans igen.»
»Skulle en mor inte förstå sitt barn?» frågade
generalskan och såg på honom med en glimt af före-
bråelse i blicken.
»Jo, när mor och barn alltid varit tillsammans
sä som ni och er fröken dotter,» svarade Lars, »dä
är det ju en helt annan sak.»
»Hvarför talar Lars till oss båda i en så främ-
mande ton?» frågade Signe lifligt, »hvarför så cirk-
ladt och så främmande? Kommo vi inte öfverens
om i förmiddags —»
»Jag trodde inte, att ni själfva ville hålla på den
öfverenskommelsen längre. Och om ni nu gör det,
för att ni anser er inte kunna göra annat, sedan det
en gång blifvit sagdt, så tar jag inte emot en sådan
uppoffring. Jag har också min stolthet, och den —»
»Den är visst större än vår egen,» inföll general-
skan med ett leende och räckte på nytt fram sin
hand, »men om jag nu säger, att det inte är sä som
Lars misstänker, utan att både jag och Signe af allt
hjärta önska att allt skall vara sora förr?»
»Då vore jag ju en otacksam lymmel, om jag
inte gick in därpå och tackade till!» utropade Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
