Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
tagna svagheten, att när hon hörde en vers reciteras,
så ville hon absolut, älven om den var alldeles ut-
tömmande i och för sig själf, likväl hatva en fort-
sättning, om den också inte hörde dit — hvilket ju
ofta nog kan hända här i världen.
Häradshöfdingen var allt för artig karl, för att
inte tillfredsställa hennes böjelse, och när han tänkt
sig om en stund, fortsatte han därför helt ogeneradt :
»En öde öken, det är gifvet, — så vill jag minnas
att det var.»
Och konsuln, som hade sina goda skäl att vilja
synas så kvick som möjligt, supplerade genast med
hög röst och mycket patetiskt, så att de andra alldeles
ovillkorligt skulle få det i sig:
»Som kassan utan kreditivet.»
De andra skrattade hejdlöst at detta, den väl-
tödde affärsmannens öppenhjärtig^ infall, och Lars
satt under tiden och betraktade Alma, som just bör-
jade servera kaffet, och som med mjuka, våglika rö-
relser böjde sig öfver bordet för att med minsta be-
svär komma åt de kringsatta kopparne.
»Herr Skog tycker bestämdt, att Alma utvecklat
sig, sen ni såg henne sist,» utbrast helt oväntadt Lilly
och såg på honom med spefull min, i tydlig afsikt
att göra honom förlägen.
»Nej, det tycker jag inte,» svarade Lars och tog
bort blicken, som han i stället fixerade på den talande,
»men det har däremot fröken gjort, tror jag.»
»Pä hvad sätt då?» frågade hon med utmanande
ton och sätt.
»Ni har blifvit längre och fylligare,» svarade han
helt lugnt, »och det kunde ni behöfva.»
»Å, jag var väl inte något barn för tio månader
sedan heller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
