- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
258

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258
Därpå skyndade den unge egoisten fram till den
uppställda duken och ämnade taga bort den tillika
med den upphängda bakgrundsdekorationen samt flyt-
tade staffliet tillbaka i sin vrå — då han hastigt be-
tänkte sig och ropade helt högt:
»Nej för tusan. Tvärtom. Jag låter det stå
kvar alltsammans och säger, att jag väntar någon som
jag skall porträttera — jag kan gärna säga, att det är
en herre — eller vänta? Om jag rent af skulle säga,
’att det är Signe, som — det vore kanske bästa sättet
att gå rakt på saken.»
Och helt belåten med den nya utsikt, som öpp-
nade sig för honom, ordnade han om bakgrunden
ännu omsorgsfullare, gick sedan in i det inre rummet
och klädde sig så litet vårdslöst och artistiskt som
möjligt, tände en cigarr och vandrade därpå med oro-
liga steg af och an i ateliern, väntande att få höra
bultningen på dörren.
Den kom också snart nog, och när han efter ett
djupt andetag gick fram och öppnade den, tog han
ett steg tillbaka af förvåning, då han i stället för den
både väntade och fruktade anblicken af Alma Becker
fick syn på Otto v. Verners muntra och öfvermodiga
ansikte, där han i sällskap med ryttmästaren Zidell
helt ogeneradt trädde in i rummet.
Båda voro i uniform och sågo glada och upplif-
vade ut sora efter en riklig frukost, på hvilken hvar-
ken mat eller dryck saknats.
»Hur är det,» ropade Otto och kramade hans
hand, »vi komma väl inte olägligt på något sätt? Men
Zidell och jag hade en sådan förbaskad lust att titta
opp till dig för att få se någonting stiligt i tafvelväg. »
»Stig in då mina herrar,» sade Lars och höll god
min, så pass bra han kunde, »men ingenting har jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free