Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
»Nä, nu tycks det verkligen vara slut på den
där bekantskapen. Så mycket bättre.»
Och när han kom ned till Norrmalmstorg, satte
han sig upp i en spårvagn och for ut till Djurgården
för att taga sig en duktig promenad.
Hela tisdagen var han inne och målade på por-
trättet. Det var accessoarerna som han sysslade med,
och medan han höll på med dem, granskade han
emellanåt, under det han lutade sig tillbaka i stolen,
uppmärksamt Signes ansikte, sådant han återgifvit det
på duken.
»Jag kan undra,» sade han halfhögt för sig själf,
»hvad som göms innanför det där lilla vackra huf-
vudet? Det skulle vara mycket intressant att veta, på
hvad sätt bon tänker på mig. Om det bara är barn-
domslekkamraten eller bara artisten, som hon visax
intresse för, eller om — jag kan undra, om hon ;ii
mycket stolt öfver sitt namn, och öfver att modern
är generalska? Ty att gumman håller på det, det har
jag sett och hört tillräckligt.
»Det är bestämdt en falsk situation jag kommit i
Det är visst mycket bra att säga du till mig, att jag
får säga tant åt modern och att de vilja ha mig att
umgås där — men afstandet gar inte bort för det
jag känner det, och de känna det lika väl som jag.
Men kanske jag misstar mig — nå, det där alltsam-
mans skall jag söka få klart för mig i moi’gon. 1
morgon? — ja om hon kommer — men det — Ajo,
hon kommer hestämdt, och gamla Marie far taga sig
en lur igen därinne i stolen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
