Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Men tänk om gumman kommer med — modern?
Ja, det bryr jag mig inte om, — jag talar med
dem ändå.
Nu är jag led på det här. Å, att sitta och måla
ty? »crêpe» och »beige» och hvad det heter allt
i stället för naturens härliga väfnad, hullet.
Men det går inte an. Tiden är from och tiden
är anständig — utom när det är fråga om baler. Då
krusar inte den anständigaste flicka för att ha på sig
så litet som möjligt.
Nej, jag skall bli djurmålare. Kor och hästar
och får och svin hehöfva inte och låta inte vanställa
sig af modisterna — dem kan man få måla sådana
de äro. — Jag får bestämdt lof att ge’ mig af ut på
landet, länk om jag skulle fara hem till gumman
mor och se, hur hon och Olle ha det.
\’i ska fundera på saken, när vintern äröfver. »
Och det var som om den tanken hade lifvat
honom — han började måla på »bakelseformen» och
axellapparne igen, men han gick snart öfver till håret,
som både retade och tjusade honom till nya ansträng-
ningar — skiftande som det var, kanske lika skiftande
som tankarne under det och lika omöjligt att åter-
gifva som de.
Och så kom onsdagen. Lars hade målat så länge
han såg dagen förut, och sedan hade han varit ute och
träffat kamrater och bekanta på den vanliga klubb-
lokalen. Han gick inte ofta dit, ty de långa diskus-
sionerna om påfvens skägg förargade honom.
»Målare ska måla och inte prata,» tyckte han;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
