- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
310

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

310
»Att ryttmästarens fästmö är ensam med artisten’»
sade Lars helt oväntadt och fixerade henne skarpt.
»Jag är inte hans fästmö!» ropade hon häftigt,
alldeles purpurröd, och drog genast tillbaka sin hand
fran hans arm, »och jag kommer aldrig att bli det!
Mamma må säga och göra hvad hon vill ! »
»Du har gifvit honom korgen!» ropade Lars för-
tjust, och innan hon hunnit hindra det, fattade han
nigge hennes händer. Hon ville draga dem tillbaka,
iuen kunde det inte — och efter ett ögonblicks mot-
stånd lät hon dem stanna kvar i hans och lutade sig
intill honom, hviskande:
»Jag ville önska, att du vore min bror!»
Det föll som en kall vattenstråle öfver den unge
mannens upprörda känslor och han hade ett retadt,
oofverlagdt svar till hands, då hon såg upp till honom’
med en på en gång så hjälplös och förtroendefull
blick att han, helt och hållet afväpnad, tryckte henne
intill sig och sade nästan lika sakta som hon:
»Det kan ju hända, att jag kan vara det, Signe
- fast jag inte tror det nu! Men sätt dig nu här
och låt mig höra. — säg mig uppriktigt: har han
friat till dig!»
Hon satte sig i stolen, och han tog plats på pallen,
som hon stödde sina fötter på. På detta sätt hop-
krupen, såg han upp till henne och fattade på nytt
lennes händer, som hon nu godvilligt lämnade honom.
»Ja,» hviskade hon först afbrutet, sedan höjde
ion lösten och talade allt lifligare, allt efter som de
olika intrycken stegrades, »han hade sin syster med
sig och det var egentligen hon som — du kan inte
tanka dig, hvad hon var nedlåtande och nådig och
otäck, den där grefvinnan! Som om det varit den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free