Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»Men kan man nu få den äran att veta, hvarför
du säger nej åt Zidell?» frågade Otto och vände sig
till Signe.
»Det skall jag säga mamma!» svarade Signe kort
och bestämdt; »du har inte någon rättighet att fråga
mig om mina bevekelsegrunder. »
»Jaså, inte det! — Nåja, säg det åt mamma då.
Men om dina ’bevekelsegrunder’ är sådana, som jag
misstänker, så kan du vara lugn för, att jag kommer
att kalfatra både dig och dem! Adjö mamma, jag
kommer inte hem förrän sent —• vi ha’ sexa på Hassel-
backen för Strömer och Lövenmark, som ska’ resa till
Frankrike i morgon.»
»Du glömmer väl inte, att vi ha’ främmande i
morgon, så att du inte lofvar bort dig?»
»Åhnej, det minns jag nog! Adjö med dig Signe!
Var nu en förståndig flicka — jag träffar Zidell i
kväll, ska’ jag hälsa honom och säga, att det bara var
en liten flicknyck — att du bara ville göra dig litet
rar — vet du, han är alldeles fasligt illa kär i dig!»
»Illa ja!» svarade Signe med tonvikt; »ja, det
är jag alldeles öfvertygad om!»
»Kanske du tänker sitta och vänta på, att det
skall komma något helgon? — Vänta får du! Adjö,
mamma lilla! Du kan gärna låta Marie sätta in litet
mjölk åt mig — jag tänker det blir godt om punsch
i kväll därute!»
Och sedan han helt flyktigt kysst modern på
pannan och nickat ironiskt åt systern, skyndade det
lofvande krigarämnet sig ut ur rummet.
»Det är inte något ondt med honom, fast han
uttrycker sig litet opoleradtl» sade generalskan efter
några ögonblicks t3rstnad, och det lät mera som om
hon ville öfvertyga sig själf än Signe om sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
