Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Artisten på modet - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
är så långt ifrän den bästa, som min fattiga konst
är ifrån Rafaels — men jag kan bli bättre, och jag
skall bli det.»
»Det är inte det jag är rädd för,» svarade mo-
dern; »men ni lefva inte i samma världar —- och
det är alltid farligt. »Din värld, kära Lars, är kon-
stens och hennes —»
»Det är god plats i min värld,» svarade han med
glad tillförsikt, »och den skall också bli hennes. Eller
också blir hennes värld min — kärleken är en god
ingeniör. Han kan slå bryggor öfver hvilka afgrun-
der som helst.»
»Ja nog kan han bygga dem, bara han bygger,
så att de hålla.
»Man skall bara akta sig för att få dem för tunga,
så hålla de nog. Men livar är Signe? Får jag inte
träffa henne?»
»Jo, men du skall lofva mig en sak först.»
»Gärna, allt hvad tant vill.»
»Du får inte begära några löften af henne, hon
inga af dig —* jag vill inte, att någon af er skall
känna sig bunden.»
»Det går jag in på. Några yttre sinnebilder be-
höfva vi inte.»
»Och så tar du farväl af henne i kväll.»
»Redan i kväll? Jag kan inte resa förr än om
en vecka, och jag trodde ändå —»
»Det är mitt bestämda villkor. Signe får lof
att pröfva sig sjiilf — hon har kanske låtit taga
sig med öfverraskning -— och steget är för viktigt,
för att —»
»Tant tror mig inte mera än jämt, märker jag.»
»Jag vill så gärna tro dig, men det är min plikt
som mor att inte tro dig utan prof. Vi känna inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
