- Project Runeberg -  Vacklande grund : skildringar ur ett konstnärslif /
352

(1894) [MARC] [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352
Geiieralskaii gick gärna in på ombytet; hon hade
nog själf tänkt sig det ifrån början, men då hon trodde
att det skulle såra Signe, så hade hon ingenting sagt.
Så mycket bättre att den unga fästmön själfmant
funderat ut det just så.
Lars tänkte hvarken på det ena eller andra. Han
var så upptagen af återseendets glädje och lycka, att
han gärna skulle bott i ett uthus, och det föreföll
honom som om all hans artistfafänga helt och hållet
dunstat bort inför minnena från förr. Det fanns ögon-
blick då han tyckte sig vara den fattige torparpojken
från fordom, och den underordnade plats han da in-
tagit lade en viss sordin på hans annars sa käcka
trotsighet. Han ertappade sig mer än en gång med
att då han gick nere i parken i sällskap med Signe
och generalskan •— ty det var icke ofta hon lät dem
gå ensamma, — så väntade han med en växande
hjärtklappning att få se den stränge öfversten träda
fram från en sidogång och med sitt barskaste ansikte
och sin mest befallande kommandoröst utropa.
»Hvad vill du här, barfotalasse?»
Han kände med harm, att fattigmansvördnaden
satt i honom ännu. Aldrig hade han märkt ett spår
af den i Paris — aldrig i Stockholm — men här var
det som om den legat gömd på botten af hans väsen,
och som den nu flutit upp till ytan igen, när lian
stod på det förflutnas grund och botten.
Han kände med bitterhet, att underklassmärket
satt kvar, och att hon som han älskade, var af ett
annat släkte än han — hon och hennes mor.
»Skulle de någonsin komma att förstå hvarandra?»
frågade han sig själf, »och var det verkligen rätt af
en konstnär att gifta sig utom sin idékrets?»
Men ögonblicket därpå tänkte han, att konsten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:46:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vacklande/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free