Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
»Nej, lyckligtvis. Han var bara glad att komina
ifrån sjjyldighetsvisiterna.»
»Han kunde inte vara gladare än jag.»
»Hvad menar du, mamma?»
»Jo, ser du, mitt barn. Jag ville verkligen inte
utsätta oss för att hafva honom med på de där skyl-
dighetsvisiterna. Hur skulle det till exempel ha gått
på Segerstad hos grefven eller på Oppervik hos gamla
friherrinnan? Du vet ju, hur burschikosa artisterna
äro i sitt sätt, och grefven som är en sådan hofman,
det skulle aldrig gått väl.»
»Men skulle det inte tvärtom ha friskat upp dem?
De äro ju så rystigt stela och tråkiga, mamma.»
»Ja men helt och hållet »comme il faut», det
kan du inte neka till, kära Signe. Nej vet du, mitt
barn, det är nog bäst, att han får vara med oss litet
först, får lära sig litet salongston och skaffa sig litet
konversationsvana — och sedan ska’ vi ställa till den
där middagen — när Otto kommer ner — och som
jag hoppas har sin fästmö med sig.»
»Ja, men de andra komma ju inte med, mamma?
Inte Alma och den där förfärliga modern — du har
ju inte bjudit dem också?»
»Modern kunde jag ju inte undvika — hur skulle
det hafva sett ut? Men Alma skulle ju resa till
Sehweitz — så det blir ju bara hofrättsrådinnan
och Lilly.»
»Nåja, då går det ändå an. Men där kommer
nu Lars tillbaka -— vi gå neråt sjön och fara ut litet
i båt — det är så lugnt och vackert därute.»
»Nej vet du barn — på sjön, det —»
»Du behöfver ju inte följa med, mamma. Ja,
du bör det inte ens — Lars och jag kunna nog sköta
oss ensamma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
