Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
bondtös, tänker jag,» fortfor hon långsamt; »det kan
en fäll inte begära åf en töcken herre.»
De orden skorrade i Lars’ öron, och han började
finna sig underlig till mods inne i den kvafva, tarf-
liga stugan. Men han skakade med hastig ansträng-
ning af sig det tryckande i situationen och svarade
med ett försök till munterhet, som han själf tyckte
lät ansträngdt och misslyckadt:
»Åh, jag är nog inte så fin af mig som du tycks
tro, kära mor — och framför allt är jag väl ingen
herre för dig. Hvarför säger du han åt mig? Fort-
sätter du med det, så tror jag att jag gått vilse.»
»Jaa, är det så visst att han inte har gjort det
då,» frågade modern och såg på honom med miss-
trogna blickar, »jag kan då aldri’ få i mej, att min
Lars har blifvi’ en töcken storkarl.»
»Minns du inte, att jag lofvade det, när jag gaf
mig af?» frågade Lars och smekte hennes hand.
»Joo — det förstås det — men si lofva ä’ ett
och hålla ä’ ett annat — och en ska’ inte döma hund
efter hårena, heter det.»
»Hvad menar du med det, mor?»
»Jo kors, jag menar det, att de ä’ fäll inte bara
kläderna som gör’et.»
»Det tycker jag med, och därför skall du säga
du åt mig, fast rocken är litet finare än den vanliga
du ser om dagarne. Men du frågar mig inte hvem
det är jag skall gifta mig med?»
»Nej kors, det ä’ fäll i alla fall någen som ja
inte ä’ känning me’, kan jag tro.»
»Nu misstar du dig, mor. Du känner henne
mycket väl, skall jag säga dig. Det är Signe, du.»
»Ocken Signe?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
