Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Ny grund - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
var hans artistiskt-burschikosa åsikter, hans förakt för
all konvenans och all ton, sonr stötte henne — hennes
stränga fasthållande vid det passande och sedvanliga,
som generade honom. De hade ofta lifliga dispyter
om detta, men så småningom utjämnades olikheterna
— den ena jämkade litet då, den andre då, där en
jämkning kunde ske, utan uppoffrande af grundsatser
— oeh de kommo slutligen till insikt om, att den
mänskliga sammanlefnadens första existensvillkor är,
fördragsamhet, i synnerhet uti det lilla.
Obekantskapen med eller föraktet för den enkla
sanningen har förstört harmonien mellan älskande och
makar mycket oftare än de stora förvillelserna och
de himlastormande passionerna.
Längre fram på sommaren när regimentsmötena
voro slut, kom Otto ner till Vernersnäs.
Det väckte stor uppståndelse att han kom ensam.
Det var som Lars haft en förkänsla af att han
skulle komma den dagen. Han hade tidigt på mor-
gonen företagit en studievandring in åt Gamlebyviken ;
»Signe, som skulle göra en skyldighetsvisit, hade erbjudit
honom att åka ined sig den första halfva milen, och
hon hade ännu inte återkommit på eftermiddagen,
då den unge löjtnanten inträffade med skjuts ifrån
närmaste järnvägsstation. Han hade skrifvit att han
skulle inträffa om några dagar, och inga anstalter voro
därför gjorda för hans emottagande.
»Du, kära Otto. Hvilken kär öfverraskning,»
ropade generalskan och omfamnade honom upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
