Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dets finansiela ställning, som den sistnämde inlemnat till den
provisoriska regeringens president och hvilken redogörelse återfinnes i
den stora Rio-tidningen sO Paiz>, regeringens organ, af den 31
de-eeinber 1889.
* *
Att. det allmänna lugnet varit och fortfarande är fullkomligt
ostördt, trots slafemancipation och revolution, måste förefalla
Europas befolkning, som för sin del har en helt annan erfarenhet om
sådant, oförklarligt. Med afseende på revolutionen af den 15 nov.
veta yi redan, huru den visserligen utfördes af den missnöjda, sedan
kriget med Paraguay tillbakasatta militären, men att revolutionen
dock sedan flere år tillbaka planlagts af det republikanska
partiets-mest framstående personligheter på det civila området, män af hög
intelligens, omfattande bildning och fläckfritt rykte, och hvilka till
lycka för landet fortfarande ha ledningen i sina händer. sGazeta
de Noticias» af den 6 januari 1890 meddelar, att d/r Ruz Barboza
och den lärde professorn i matematik Benjamin Constant,
undervisningsministern, af den provisoriska regeringens nuvarande president,
marskalk Eonseca, äro i tur och ordning utsedda till efterträdare i
händelse af marskalkens sjukdom eller fråufälle. Detta bevisar, att
det militära elementet helt patriotiskt underordnar sig det civila; i
nuvarande ministére äro endast krigs- och marinministérn militärer.
* *
Pör den, som ej närmare känner förhållandena, bör det
absoluta lugn, som rådt och råder efter kejsardömets fall, förekomma
ej endast oförklarligt, utan äfven rent af nedsättande för den
brasilianska nationalkaraktären, syunerligast då man betänker, att den
afsatte kejsaren ej var någon Nero, snarare en Marcus Anrelius,
en den ädlaste, oegennyttigaste och mest upplysta menniska, som
någonsin prydt en tron, aktad och ärad af alla partier. Men man
fruktade tronarfvingen, den bigotta donna Isabella, och hennes
jesuitiska anhang, och derfor har man stillatigande underkastat sig
ett »fait accompli», glad öfver att ha undgått ett inbördes krig
med alla dess fasor, något som donna Isabellas tronbestigning
ovilkorligen skulle haft till följd. Det är således fruktan för
jesuitvälde, ej fruktan för den . allmänt vördade Dom Pedro —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
