Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Upplevelser å landsbygden. Den lurade vaktposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skänka sigillen och namnteckningarna så mycken mera
uppmärksamhet. Villrådiga om de skola tillåta oss
att fara vidare, betrakta de ännu en gång de mystiska
stämplarna och sigillen med åtföljande underskrifter,
varefter vi äntligen få fortsätta.
Trakten, som nu passeras, kallas ej utan skäl det
livländska Schweiz! A ömse sidor om vägen resa sig
höga, skogbevuxna bergkammar, över vilka ryssarna
ses kretsa med sina jättestora tvådäckare, de s. k.
»muramoiserna». Nere i dalarna har dimman lägrat
sig över fält och ängar. Med den annalkande nattens
skuggor följer tystnaden, då och då avbruten av
någon uppskrämd fågel.
Man kan här tro sig förflyttad till Alperna, när
den nu nedgående solen över de höga
bergstopparna kastar sina sista strålar, i vars sken de likt
örnar spejande aeroplanen söka sitt byte.
Stora skogar passeras och faran för kosacker är
nu mindre, varför vi öka takten för att vinna försprång
för de nu långsamt körande lassen.
Vid någon av de eldar, som flyktingarna här
uppgjort, värma vi emellanåt våra av kvällskylan frusna
lemmar. Runt omkring ser man nämligen stora eldar,
som förläna skogen en sällsam trolsk stämning!
De arma flyktingar, som här ligga lägrade, ha
säkert ej något sinne för den storslagna anblicken.
- 56 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
