Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min förvisning till Sibirien - Ankomsten till en förbandsplats. Förföljda av en tysk duva. Besök i ett kosackläger. Det intressanta dokumentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ju för mig gamla välkända ställen, men
de sågo nu mycket förändrade ut.
Alla de människor, jag förr på mina ridturer
sammanträffat med, voro nu sin kos; varest torde de
nog blott själva kunnat ge besked om. Runt omkring
synas jättestora jordhögar, prydda med grovt
tillyxade träkors, som tala sitt tydliga och allvarliga
språk.
För övrigt är det ett rörligt liv, massor av
sjukvårdssoldater och lindrigt sårade, vilka senare befolka
vägarna, som leda från fronten. Här komma dessa
stackare — mången ensam, andra i smärre hopar —
alla med samma mål — lasarettet. Här fa de den
första verkliga behandlingen, ty förbanden — om de
ens ha sådana — som de vid förolyckandet erhöllo,
äro i ett ytterst eländigt skick, oftast bestående av
smutsiga trasor eller omvirade halmtussar.
Man måste ha sett någon av dessa förbandsplatser
för att kunna göra sig ett begrepp om de lidanden,
sådana människor få utstå. De svårast sårade, som
äro ur stånd att själva kunna kravla sig framåt, få
anlita transportfordon, som jaga fram och åter, förande
nya offer från krigsskådeplatsen.
Då det upplysts om att det i dag är relativt
lugnt vid fronten — vi höra också blott ett och annat
kanonskott med åtföljande explosion — kan man
~ 69 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
