Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
med orden till Eckermann: »Valfrändskap innesluter
icke en rad, som icke är ett minne af mitt eget
lif», men förmodligen fruktande, att han sagt för
mycket, tillägger han: »det finns dock icke en rad,
som utgör en direkt kopiering däraf.» Och vidare
säger han: »ingen skall i denna roman kunna miss-
taga sig på ett djupt sår, som fruktar att gå igen,
ett passioneradt hjärta, som känner rädsla att bli
botadt.»
Man har mycket klandrat den parallell, som
diktaren dragit mellan de kemiska elementens val-
frändskap, attraktion och repulsion, och den oemot-
ståndliga dragningskraft, som naturen nedlagt i den
hemlighetsfulla erotiska attraktionen. Det må vara,
att denna parallell klingar något pedantiskt i våra
öron, men icke desto mindre är ordet »valfränd-
skap» en af dessa genialiska bilder, som diktarna
ha gåfvan att hitta på, som en gång för alla ge
bildspråkets belysning åt sambandet mellan den
psykiska och den fysiska världen. Här underordnas
kärlekens rätt helt och hållet den sociala plikt-
känslan, familjens kraf på oupplöslighet. Ingen är
enligt Goethe fatalistiskt tvungen att lyda sin böjelse,
där den skulle förorsaka hemmets och familjens
ofrid och undergång, tvärtom, men — att undgå
sitt öde att »höra» naturens röst, att undgå att
känna tyckets maning, det står icke i människans
fria val — här står hon under naturmakternas
bann, hon kan icke ändra riktningen af sin känslas
magnetnål.
Slutligen som ett litet postskriptum — kan det
vara möjligt, att Ibsen icke af Mittler, som far
omkring och försonar äktenskapliga misshälligheter
och alltid uträttar ofog med sina välvilligaste af-
sikter, fått den första idén till Gregers Werle?
Hellen Lindgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
