Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort i ett leende fjärran. Stigen uppför klipporna
är så vackert anlagd. Nådig frun förstår sig på,
— det är ett nöje att arbeta under henne.»
»Gå till henne,» sade Edvard, »och bed henne
vänta på mig. Hälsa henne, att jag önskar se och
glädja mig åt hennes nya skapelse.»
Trädgårdsmästaren aflägsnade sig skyndsamt,
och Edvard följde efter. Han gick utför terrasserna,
mönstrade i förbigående växthus och drifbänkar,
tills han nådde ån och öfver en spång kom till
den plats, där vägen till de nya anläggningarna
delade sig i två grenar. Den ena, som öfver
kyrkogården ledde nästan rakt fram till klippväggen, gick
han förbi och vek in på den andra, som, en smula
längre, sakta slingrade sig upp till vänster genom
täcka dungar; där de båda åter möttes, satte han
sig för ett ögonblick på en väl anbragt bänk,
beträdde sedan den egentliga stigen och såg sig genom
en mängd trappor och afsatser på den smala, än
mer, än mindre branta vägen slutligen ledd fram
till mosshyddan.
Vid dörren mötte Charlotte sin make och hade
honom att sätta sig så, att han genom dörrar och
fönster på en gång kunde öfverblicka de olika
landskapstaflor, som framträdde liksom inramade.
Han såg dem med glädje och hoppades, att våren
snart skulle ge allt ett ännu rikare lif. »Jag har
bara en sak att anmärka,» tillade han, »hyddan
tycks mig något för liten.»
»För oss båda likväl rymlig nog,» svarade
Charlotte.
»Ja, det förstås,» sade Edvard, »för en tredje
är väl också plats.»
»Hvarför icke?» svarade Charlotte, »och äfven
för en fjärde. För större sällskap skola vi nog
bereda andra platser.»
»Eftersom vi äro ensamma och ostörda här,»
sade Edvard, helt lugn och glad till sinnes, »så
måste jag tillstå för dig, att jag en tid haft något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
