Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vuxit upp vid min sida, och hvars dotter jag, om
jag vore uppfostrarinna eller pensionsförestånderska,
skulle vilja utbilda till en härlig varelse. Men då
det nu en gång icke ingår i vår plan, och man
icke oupphörligt bör rycka och slita i sina
lefnadsförhållanden och draga in nya element däri, så
bär jag hellre detta, ja, jag öfvervinner till och
med det obehag, jag känner, då min dotter, som
mycket väl vet, att den stackars Ottilie helt och
hållet beror af oss, öfvermodigt begagnar sig al
sina fördelar öfver henne och därigenom i viss
mån omintetgör vår välgärning. Men hvem är så
bildad, att han icke mången gång på ett grymt
sätt gör sina företräden gällande gentemot andra?
Hvem står så högt, att han icke mången gång
måste lida under ett dylikt tryck? Genom dessa
pröfningar växer Ottilies värde — men sedan jag
riktigt tydligt insett den plågsamma situationen,
har jag ansträngt mig att skaffa henne plats på
annat håll. Jag väntar stundligen svar, och då
skall jag icke töfva ett ögonblick. Så står saken
för mig, min vän. Du ser, att vi båda bära samma
bekymmer i ett troget, vänskapsfullt hjärta. Låt
oss bära dem gemensamt, eftersom de icke strida
mot hvarandra.»
»Vi människor äro underliga,» sade Edvard
leende. »Om vi endast kunna förvisa något, som
gör oss bekymmer, ur vår närhet, så tro vi genast,
att det är på det klara. Gäller det helheten, kunna
vi offra mycket, men att ge oss hän i enskildheter,
är en fordran, som vi sällan äro vuxna. Så
var det med min mor. Så länge jag som gosse
eller yngling lefde hos henne, kunde hon icke göra
sig kvitt ögonblickets bekymmer — försenade jag
mig under en ridt, så måste jag ha råkat ut för
en olycka, blef jag genomdränkt af en regnskur,
så skulle jag ovillkorligen få feber! Jag reste bort,
aflägsnade mig från henne, och då var det, som
om jag knappast tillhört henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
