- Project Runeberg -  Valfrändskap /
35

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det också förhålla sig på ett visst sätt till andra
ting.»

»Och detta varierar allt efter kropparnas olika
art,» fortfor Edvard brådskande. »Än träffas de
som gamla vänner och bekanta, hvilka skynda
samman och förenas, utan att förändra något hos
hvarandra, såsom när vin blandas med vatten.
Andra åter stå alltjämt främmande bredvid
hvarandra och låta icke ens genom mekaniskt
blandande och gnidande förena sig — rör man till
exempel ihop olja och vatten, så söndra de sig
genast åter från hvarandra.»

»Det felas icke mycket,» sade Charlotte, »så
ser man i dessa enkla former de människor man
känt, men i synnerhet påminnes man om de
sällskapskretsar, i hvilka man lefvat. Största likheten
med dessa döda ting ha dock massorna, som stå
gentemot hvarandra i världen, de olika
samhällsklasserna och yrkena, adeln och tredje ståndet,
soldaten och den civile.»

»Och ändå,» svarade Edvard, »liksom dessa
äro förenade genom plägseder och lagar, så finns
det också i vår kemiska värld mellanlänkar för att
förbinda det, som sträfvar ifrån hvartannat.»

»Sålunda förbinda vi genom lutsaltet olja med
vatten,» inföll kaptenen.

»Ha bara icke för brådtom i ert föredrag,»
sade Charlotte, »så att jag kan visa, att jag håller
jämna steg med er. Ha vi icke här redan hunnit
till frändskapen?»

»Jo, mycket rätt,» svarade kaptenen, »och vi
skola strax lära känna den i dess fulla kraft och
verkan. Sådana naturer, som vid sammanträffandet
genast gripa tag i och ömsesidigt bestämma hvarandra,
kalla vi befryndade. Hos alkalierna och
syrorna, som fastän eller kanske just därför att de
äro hvarandra motsatta, ifrigast söka och gripa
hvarandra, modifiera hvarandra och tillsammans
bilda en ny kropp, är denna frändskap särskildt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free