Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —-
bord, hvar och en alltid på samma plats, Charlotte
i soffan, Ottilie på en stol midt emot henne och
herrarna på de båda andra sidorna. Ottilie satt
till höger om Edvard, och under det han läste,
sköt han alltid ljuset åt detta håll. Då makade
sig Ottilie närmare för att se i boken ty äfven
hon litade mer på egna ögon än på andras läppar
__ och Edvard makade sig också för att på allt
sätt göra det bekvämt för henne, ja, han gjorde
ofta längre pauser än nödvändigt för att icke vända
om bladet, förr än också hon hunnit till slutet af
sidan.
Charlotte och kaptenen märkte det mycket val
och sågo mången gång leende på hvarandra, men
dock blefvo de bägge två öfverraskade af ett annat
tecken, hvari Ottilies tysta böjelse händelsevis föi-
rådde sig.
En afton, som till stor del gått förlorad for
det lilla sällskapet genom ett tråkigt besök, föreslog
Edvard, att de ännu skulle stanna en stund till-
sammans. Han kände sig upplagd att taga fram
sin flöjt, som icke på länge förekommit på pro-
grammet. Charlotte sökte efter sonaterna, som de
tillsammans plägade utföra, och då de icke stodo
att finna, tillstod Ottilie efter en smula tvekan, att
hon tagit dem med upp på sitt rum.
»Och ni kan, ni vill ackompanjera mig på
flygeln?» ropade Edvard med glädjestrålande ögon.
»Jag tror nog,» svarade Ottilie, »att det skall gå.»
Hon gick efter noterna och satte sig vid klaveret.
Åhörarna blefvo uppmärksamma och öfverraskade
af, hur väl Ottilie inöfvat stycket för sig själf, men
ändå mer öfverraskade af, hur fullständigt hon iör-
stod att lämpa sig efter Edvards spelsätt. »Förstod
att lämpa sig efter» är icke det rätta uttrycket, ty
om det berodde på Charlottes skicklighet och fria
vilja att följa med sin nyckfulle make i hans ritar-
dandon och accelerandon, så tycktes åter Ottilie,
som ett par gånger hört dem spela sonaten, endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
