Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 84 —
teende, hvarför hon grubblade på, hur hon bäst
skulle sätta sin afsikt i verket.
Äfven efter bordet splittrades sällskapet. Gref-
ven, som ville grundligt utforska kaptenen, måste,
då lian hade att göra med en så lugn, allt annat
än fåfäng och i det hela lakonisk man, begagna
sig af en mängd olika vändningar för att få reda
på, hvad han ville veta. De gingo tillsammans af
och an i ena ändan af salen, under det Edvard,
uppeldad af vin och förhoppningar, stod och skäm-
tade med Ottilie vid ett fönster, och Charlotte och
baronessan stillatigande promenerade fram och till-
baka i andra ändan af salen. Deras tystnad och
håglöshet inverkade slutligen på de andra, så att
också deras samtal afstannade. Damerna drogo
sig tillbaka till sin flygel, herrarne till den andra,
och så tycktes denna dag vara slut.
ELFTE KAPITLET.
Edvard ledsagade grefven till hans rum och
lät villigt locka sig af samtalet att stanna ännu en
stund hos honom. Grefven fördjupade sig i håg-
komster från forna tider och påminde sig lifligt
Charlottes skönhet, hvilken han som kännare eldigt
utvecklade.
»En vacker fot är en stor gåfva af naturen.
Den utgör ett oförgängligt behag. Jag gaf akt på
henne i dag, när hon gick — man skulle fort-
farande vilja kyssa hennes sko och återupprepa
den visserligen något barbariska, men djupt kända
hedersbetygelse, som var i bruk bland sarmaterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
