Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
sin husbonde och önska, att han vore där. Ottilie
lyssnade gärna till den gode gamle mannen, som
i grund och botten förstod sitt yrke och aldrig
tröttnade att tala med henne om Edvard.
Då Ottilie gladde sig öfver, att alla årets ympar
gått till så bra, svarade trädgårdsmästaren be-
tänksamt:
»Jag önskar bara, att vår gode herre måtte
få glädje däraf. Vore han hemma i höst, så skulle
han få se, hvilka präktiga sorter, som ännu finnas
kvar i den gamla slottsträdgården från hans herr
fars tid. Herrar fruktodlare äro icke lika pålitliga
nu, som de voro förr i tiden. I katalogerna finner
man nog idel gentila namn, man ympar och drar
upp nya varieteter, och när de slutligen bära frukt,
så lönar det icke mödan att ha sådana träd stående
i trädgården.»
Oupphörligt, ja, för hvar gång han såg Ottilie,
frågade den trogne tjänaren, när herrn skulle
komma tillbaka. Och då hon icke kunde uppge
någon bestämd tid, så lät den hedersmannen henne
med stilla bedröfvelse förstå, att han trodde, hon
icke hade förtroende till honom. Känslan af att
vara utestängd från all kännedom om detta trängde
sig härigenom ändå starkare på henne och pinade
henne, men hon kunde icke slita sig ifrån dessa
rabatter och sängar. Hvad de tillsammans sått
och planterat, stod nu i fullt tior och behöfde
knappast mera någon omvårdnad, utom att Nanny
alltid var villig att vattna. Med hvilka känslor be-
traktade icke Ottilie de sena höstblommorna, som
nu först började knoppas, och hvilka skulle prunka
i sin fulla glans på Edvards födelsedag, den hon
hoppades få fira med honom, och uttrycka hennes
kärlek och tacksamhet. Dock var hoppet att få
vara med om denna fest icke alltid lika lefvande
— sorg och tvifvel plågade henne städse.
Till någon fullt öppenhjärtig endräkt med
Charlotte kunde det nog icke mera komma, där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
