- Project Runeberg -  Valfrändskap /
128

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 128
Kilvan! måste bemanna sig, sade han, ocli be-
tänka hvad han vore skyldig sin manliga värdig-
het- han borde icke glömma, att det lande en
människa till största ära, om hon i olyckan be-
varade sin fattning och bure smärtan med jämn-
mod och värdighet, så att hon blefve aktad och
vördad och uppställd som föredöme.
Så upprörd och genomträngd af plågsamma
känslor, som Edvard var, måste dessa ord förefalla
honom tomma och intetsägande.
»Det är lätt för den lycklige och belåtne att
säga,» brusade han upp, »men han skulle blygas,
om han insåge, hur odräglig han gör sig for den
lidande! Ett oändligt tålamod skall det finnas,
men en oändlig smärta vill den hårdnackadt be-
låtne icke erkänna. Det finns fall, ja, det finns
det, då hvarje tröst är en låghet och förtviilan ens
plikt! En ädel grek, som också förstår att skildra
hjältar, försmår ju ingalunda att låta dem gråta i
smärtfulla ögonblick. Han har till och med som
ordspråk: ’Män, rika på tårar, ha goda hjärtan!
Må hvar och en med torrt hjärta och torra ögon
lämna mig i fred! Jag förbannar de lyckliga, for
hvilka en olycklig endast skall tjäna till upplyftande
skådespel. Han skall i den grymmaste belägenhet
af kroppslig och andlig nöd till på köpet uppföra
sig ädelt för att erhålla deras bifall, och for att
de skola kunna applådera honom, när han dör,
när han som en gladiator ger upp andan med bi-
behållen värdighet inför deras ögon. Jag tackar
er för ert besök, bäste Mittler, men ni skulle gora
mig en stor tjänst, om ni såge er omkring litet i
trädgården och omnejden. Vi träffas igen, och jag
skall då söka vara lugnare och mera lik er.»
Mittler ville likväl hellre söka blidka Edvard,
än han afbröt samtalet, som det sedan kanske
skulle varit svårt att inleda på nytt. Afven Ed-
vard hade ingenting emot att fortsätta deras samtal,
som dessutom småningom tycktes närma sig malet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free