Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
varande kärestan i ständig fara och likväl alltjämt
fortsätta vårt vanliga hvardagslif!
Det var därför, som om en god ande sörjt
för Ottilie, genom att i den tysta ensamhet och
sysslolöshet, i hvilken hon tycktes försjunka, med
ens skaffa in en vild härskara, som på samma
gång den gaf henne fullt upp att göra och ryckte
henne ifrån sig själf, äfven inom henne väckte
känslan af egen kraft.
Charlottes dotter Luciane hade knappt från
pensionen trädt ut i stora världen och i sin tants
hus sett sig omgifven af en talrik societet, förr än
hennes behagsjuka hade önskad verkan och en ung,
mycket rik man greps af ett häftigt begär att kalla
henne sin. Hans stora förmögenhet gaf honom
rätt att tillägna sig det bästa af allt, och det tyck-
tes icke fattas honom något annat än en fullkom-
lig hustru, som världen kunde afundas honom
liksom allt det öfriga.
Denna familjeangelägenhet hade hittills gifvit
Charlotte mycket att göra och tagit alla hennes
tankar och hela hennes brefskrifning i beslag, utom
i hvad som rörde att skaffa närmare underrättelser
om Edvard, hvarför Ottilie också på sista tiden
varit mer än vanligt ensam. Denna hade visser-
ligen reda på Lucianes ankomst och vidtagit de
nödvändigaste förberedelserna därför, men man
tänkte sig icke besöket så nära förestående. Man
ville först skrifva ytterligare, träffa närmare aftal,
då stormen med ens brast lös öfver slottet och
Ottilie.
Där kommo kammarjungfrur och betjänter
åkande, kärror med koffertar och kistor, så att det
var, som om man haft dubbelt, ja trebubbelt med
folk i huset. Och först därefter kommo gästerna
själfva, grandtanten och Luciane och några af hen-
nes väninnor, samt fästmannen, hvilken icke heller
var utan sällskap. Farstur och trappor stodo fulla
af askar, nattsäckar och läderfodral, som man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
