Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
manade henne att uppträda som Artemisia, hvilken
roll hon ju så väl instuderat. Hon lät beveka sig,
och efter en stunds frånvaro visade hon sig, vid
sorgmarschens ömt sorgsna toner, i den kungliga
änkans gestalt, med afmätta steg bärande en ask-
urna framför sig. Efter henne bars det in en stor
svart tafla och ett förgylldt ritstift med ett väl
formadt stycke krita.
En af hennes beundrare och adjutanter, hvilken
hon hviskade något i örat, skyndade genast till
arkitekten, som man med lock och pock släpade
fram för att som byggmästare teckna Mausolus’
graf och sålunda föreställa en på fullt allvar med-
spelande, icke blott en statist. Hur förlägen än
arkitekten föreföll till det yttre — ty i sin hel-
svarta, snäfva, moderna dräkt utgjorde han en
underlig kontrast till alla dessa slöjor, krusflor,
fransar, pärlor, tofsar och kronor — så återvann
han dock genast sin inre fattning, men desto säll-
sammare var det att åse. Med största allvar ställde
han sig framför den svarta taflan, som hölls af ett
par svenner, och tecknade med stor omsorg och
betänksamhet en gräfvård, som visserligen snarare
skulle passat för en longobardisk än en karisk
kung, men likväl hade så vackra proportioner, var
så allvarlig i sina detaljer, så smakfull i sina utsir-
ningar, att man med nöje såg den uppstå och be-
undrade den, när den var färdig.
Han hade under hela denna tid nästan icke
alls vändt sig åt drottningen, utan ägnat hela sin
uppmärksamhet åt sitt arbete. Då han slutligen
bugade sig för henne och antydde, att han nu
trodde sig ha fullgiort hennes befallning, i’äckte
hon urnan emot honom och tecknade, att hon
önskade få den afbildad högst uppe på monumentet.
Han gjorde det, ehuru ogärna, emedan den icke
passade ihop med den öfriga stilen på hans ut-
kast. Hvad Luciane beträffar, så var hon nu ändt-
ligen befriad från en pinsam otålighet, ty det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
