- Project Runeberg -  Valfrändskap /
162

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ingenting ökade likväl hennes anseende så
mycket som liennes påfallande godhet mot en
stackars ung man, som undflydde sällskapslifvet,
därför att han, som för öfrigt var vacker och väl-
bildad, i kriget förlorat sin högra hand. Ehuru
denna lemlästning endast lände honom till heder,
giorde den honom så missmodig, det pinade ho-
nom så att nödgas göra hvarje ny bekantskap reda
för sitt olycksöde, att han hellre gömde sig undan,
ägnade sig åt läsning och andra studier och en
gång för alla icke ville ha något med sällskaps-
lifvet att skaffa. _ ,, „ , ,
Denne unge mans tillvaro blef henne snait
känd, och han blef tvungen att visa sig, först i ett
litet sällskap, så i ett större och till sist vid de
största fester. Hon var älskvärdare mot honom
än mot någon annan och förstod i synnerhet att
genom en ifrig tjänstvillighet komma honom att
värdera sin förlust, i det hon sökte ge honom er-
sättning för hvad lian förlorat. Vid bordet måste
han taga plats bredvid henne, och hon skar för
honom, så att han endast behöfde begagna gaffeln.
Togo äldre och förnämare personer ifrån honom
platsen vid hennes sida, så utsträckte hon sin upp-
märksamhet tvärs öfver hela bordet, och de ilande
betjänterna måste ersätta, livad afståndet hotade
att beröfva honom. Till sist uppmuntrade hon
honom att skrifva med vänstra handen — han
måste adressera alla sina stilprof till henne,. ocli
därigenom stod hon, nära eller fjärran, alltid i för-
bindelse med honom. Den unge mannen visste
knappt, hvad som kommit åt honom, men från
och med detta ögonblick började verkligen ett nytt
lif för honom.
Kanske skulle man tro, att ett dylikt upp-
förande skulle misshaga fästmannen, men det var
tvärtom. Han räknade henne dessa bemödanden
till stor förtjänst och var så mycket mera lugn i
detta fall, som han kände hennes nästan öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free