Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
gröfre och ljusfattigare genom gudamänniskans
närvaro.
Lyckligtvis hade barnet somnat i den mest
intagande ställning, så att ingenting störde bilden,
då blicken dröjde på den föregifna modern, hvilken
med oändligt behag lyfte på en slöja för att uppen-
bara den dolda skatten. Just i detta ögonblick
tycktes taflan ha blifvit fasthållen och liksom stelnat.
Kroppsligt bländade, andligt häpna, tycktes de kring-
stående just ha rört sig för att vända bort ögonen,
men stirra åter dit i nyfiken förtjusning och lägga i
dagen mer förundran och glädje än beundran och
vördnad, ehuru icke heller dessa känslor voro
glömda, utan ett par äldre figurer fått i uppdrag
att uttrycka dem.
Men Ottilies gestalt, åtbörd, min och blick
öfverträffade allt, hvad en målare någonsin fram-
ställt på duken. Hade en verkligt fin kännare sett
denna uppenbarelse, skulle han bäfvat för, att något
skulle röra sig, och bekymrad undrat, om väl
någonsin mer en tafla skulle behaga honom så
mycket. Olyckligtvis fanns ingen där, som kunde
uppfatta hela dess verkan. Endast arkitekten,
hvilken som en lång smärt herde tittade in från
sidan öfver de knäböjande, njöt väl mest, fastän
han stod illa till. Och hvem kan skildra den ny-
uppliöjda himladrottningens ansiktsuttryck? Den
renaste ödmjukhet, den mest intagande känsla af
blygsamhet inför en stor oförtjänt ära, en out-
grundlig, omätlig lycka, afspeglade sig i hennes
drag, uttryckande på samma gång hennes egna
känslor och hennes uppfattning af den roll, hon
hade att framställa.
Charlotte gladde sig åt den vackra taflan, men
det var hufvudsakligen barnet, som gjorde verkan
på henne. Hennes ögon fylldes af tårar, och hon
föreställde sig på det litligaste, hur hon snart skulle
ha en sådan där liten älsklig varelse i sitt knä.
Man hade fällt ner förhänget, dels för att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
