- Project Runeberg -  Valfrändskap /
191

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191
Hon kommer dit, gör bekantskap med läraren,
man besiktigar anstalten och talar om Ottilie. Själfva
grefven talar gärna om henne, sedan han vid det
senaste besöket lärt närmare känna henne. Hon
hade känt sig dragen till honom, emedan hon
genom hans innehållsrika konversation tyckte sig
se och få kännedom om, hvad som hittills förblif-
vit henne alldeles obekant. Och liksom hon i
umgänget med Edvard glömde hela världen, så
tycktes henne nu i grefvens närvaro världen först
vara något riktigt önskvärdt. All dragningskraft är
ömsesidig. Grefven erfor en varm tillgifvenhet för
Ottilie, som om hon varit hans dotter. Också här-
vidlag kom hon för andra gången och det ännu
mer än den första i vägen för baronessan. Hvem
vet, hvad denna under tider af hetare passioner
skulle anstiftat för intriger, — nu nöjde hon sig
med att genom ett giftermål göra henne oskadlig
för fruarna.
Hon eggade därför läraren på ett förstulet,
men slugt verksamt sätt att bege sig på en liten
exkursion till slottet och oförtöfvadt söka närma
sig målet för sina planer och önskningar, af hvilka
han icke gjort någon hemlighet för henne.
Med föreståndarinnans obetingade samtycke
anträdde han sin resa och hyste inom sig de bästa
förhoppningar. Han visste, att Ottilie icke var
honom obenägen, och om det också dem emellan
fanns ett visst missförhållande i fråga om sam-
hällsstånd, så utjämnades detta lätt genom det
gängse åskådningssättet. Äfven hade baronessan
tydligt låtit honom förstå, att Ottilie fortfarande
var och skulle förbli en fattig flicka. Att vara be-
släktad med ett rikt hus, hette det, är ingen hjälp
för någon, ty äfven med den största förmögenhet
gör man sig samvete af att undandraga de personer
en ansenlig summa, hvilka genom den närmare
graden af släktskap tyckas ha större rätt till ägo-
delarna. Och det är för visso besynnerligt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free