- Project Runeberg -  Valfrändskap /
193

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 193 —
gång. Ingenting i världen föreföll henne längre
osammanhängande, då hon tänkte på den älskade,
och hon begrep icke, hur utan honom någonting
kunde hänga samman.
Charlotte besvarade uppmaningen med klok
vänlighet. Hon sade, att så väl hon som Ottilie
länge önskat, att denna skulle återvända till pen-
sionen. För närvarande vore dock närvaron af en
så kär väninna och hjälp henne oumbärlig, men
längre fram skulle hon icke, i fall Ottilie önskade
det, hindra henne från att återvända dit, till dess
hon slutat de påbörjade kurserna och fullständigt
tillägnat sig, hvad hon förut måst afbryta.
Läraren tog med glädje emot detta anbud, och
Ottilie vågade icke invända något, ehuru hon ryste
vid blotta tanken. Charlotte åter trodde sig vinna
tid; hon hoppades, att Edvard, som lycklig far
åter skulle infinna sig och igenfinna sig själf, sedan
skulle, det var hon öfvertygad om, allt reda sig,
och äfven för Ottilie skulle det bli sörjdt på ett
eller annat vis.
Efter ett viktigt samtal, som ger alla deltagarna
åtskilligt att tänka på, plägar det inträda en viss
stiltje, som har tycke af allmän förlägenhet. Man
gick af och an i salen, och läraren bläddrade i
några böcker, hvarvid han också råkade på folian-
ten, som blifvit liggande kvar där sedan Lucianes
besök. Då han såg, att det icke fanns annat än
apor i den, slog han genast åter igen den. Denna
händelse gaf dock tydligen anledning till ett samtal,
hvaraf vi finna spåren i Ottilies dagbok.
Ur Ottilies dagbok.
»Hur kan man förmå sig att så omsorgsfullt
afbilda de otäcka aporna! Man förnedrar sig redan
genom att betrakta dem blott som djur, men verk-
ligt ondskefull blir man, om man ger vika för fres-
13. — Valfrändskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free