Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 201
låt din tjänare fara i frid, ty mina ögon ha sett
din frälsning.»
Han var nu i färd med att ge talet en glän-
sande afslutning, men märkte snart, att den gamle,
mot hvilken han sträckte barnet, visserligen först
tycktes luta sig öfver det, men sedan plötsligt sjönk
tillbaka. Han hindrades med nätt nöd från att
falla och sattes i en stol, men trots all ögonblicklig
hjälp måste man förklara honom för död.
Att så omedelbart bredvid hvarandra se födelse
och död, grift och vagga, att icke blott med fanta-
sien, utan också med ögonen sammanfatta dessa
oerhörda kontraster, var en svår och öfverraskande
uppgift för de kringstående. Endast Ottilie betrak-
tade den inslumrade, som alljämt bibehållit sin
vänliga, vinnande min, med en slags afund. Lifvet
hade dödat hennes själ, hvarför skulle då kroppen
ännu skonas?
Leddes hon på detta sätt ofta genom dagens
plågsamma tilldragelser till tankar på förgänglighet,
skilsmässa och förlust, så skänktes henne däremot
till tröst underbara nattliga syner, som försäkrade
henne om den älskades orubbade tillvaro och gaf
stöd och kraft åt hennes egen. Då hon om aft-
narna lade sig till hvila och sväfvade i ett ljuft
tillstånd midt emellan sömn och vaka, var det
henne, som om hon blickade in i ett rum, upplyst
af ett mildt sken. I detta såg hon Edvard alldeles
tydligt, men icke klädd så, som hon brukat sc
honom, utan i krigisk dräkt, för livar gång i olika
ställningar, men som voro fullkomligt naturliga
och icke hade något fantastiskt öfver sig, — stå-
ende, gående, liggande, ridande. Skepnaden, som
aftecknade sig i sina minsta enskildheter, rörde sig
otvunget framför henne, utan att hon giorde det
ringaste därför, utan att hon ville det eller ansträngde
inbillningskraften. Mången gång såg hon honom
också omgifven af något rörligt, som var mörkare
än den ljusa bakgrunden, men hon urskilde nätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
