Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 212 —
dessutom så klar och tydlig för hennes ögon, alt
hon icke kände någon särskild smärta, då någon
obetänksamt tvang henne att rikta sin blick på
den eller den ömma punkten. Ottilie åter, hvars
halfmedvetna ungdom mera anade än såg, och
som fick, ja, måste vända sin blick från hvad hon
icke borde se, Ottilie råkade genom dessa förtro-
liga ord i den plågsammaste sinnesrörelse, ty de
söndersleto våldsamt den illusionens slöja, som
hittills insvept henne, och det föreföll henne, som
om allt, hvad hittills gjorts för hus och gård, för
trädgård, park och hela omnejden, egentligen vore
alldeles förgäfves, emedan den, som rådde om det
alltsammans, icke finge njuta däraf, utan liksom
deras tillfällige gäst af sina närmaste och käraste
blifvit nödgad att ströfva omkring i världen och
det under de farligaste förhållanden. Hon hade
vant sig att höra och tiga, men nu visste hon
knappt, hur hon skulle härda ut, och hennes kval
snarare stegrades än minskades af hvad gästen
fortfor att utveckla med själfbelåten betänksamhet.
»Nu tror jag mig vara på rätta vägen,» sade
han, »då jag ständigt betraktar mig som en re-
sande, hvilken försakar mycket för att njuta af
mycket. Jag är van vid omväxling, ja, den har
blifvit mig ett behof, liksom man på operan väntar
sig en ny dekoration, just därför att det varit sa
många förut. Hvad jag kan ha att motse i det
bästa liksom i det sämsta värdshuset är mig be-
kant, men vare sig det är godt eller dåligt, finner
jag ingenstädes det gamla vanliga, och egentligen
kommer det på ett ut, om man beror af en nöd-
vändig vana eller af den godtyckligaste slump.
Åtminstone behöfver jag icke nu utsätta mig im
förargelsen, att något är förlagdt eller borttappadt,
att ett rum, som jag dagligen plägar vistas i, blir
obrukbart, därför att det måste repareras, eller att
man slår sönder en favoritkopp för mig, sa a
på lång tid ingenting smakar mig ur en annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
