Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233 —
glädje och trefnad. Och för att till slut komma till
det viktigaste, —- om också vi, så som vi nu en
gång äro ställda, skulle kunna afvakta detta, livad
skall det bli af Ottilie, som måste lämna vårt hus,
umbära våra omsorger och olycklig irra omkring
i den kalla, usla världen! Visa mig ett sätt, hvarpå
Ottilie kan bli lycklig utan mig, utan oss, så skall
du ha uttalat ett argument, som är starkare än
hvarje annat, och som jag gärna skall taga i för-
nyadt öfvervägande, äfven om jag icke kan gå in
på det.»
Denna uppgift var icke så lätt löst, åtmin-
stone kunde majoren icke hitta på något tillfreds-
ställande svar, och det återstod honom ingenting
annat än att upprepade gånger inskärpa, hur viktig,
betänklig och i många afseenden farlig hela saken
vore, och att man åtminstone allvarligt skulle
öfverväga, hur man bäst borde gripa sig an med
den. Edvard fogade sig däri, dock endast med det
villkoret, att vännen icke skulle lämna honom, förr
än de voro fullständigt ense om saken och vidtagit
de första åtgärderna.
TRETTONDE KAPITLET.
När fullständigt främmande och gentemot hvar-
andra likgiltiga människor en tid lefva tillsammans,
vända de ömsesidigt insidan ut, och det uppstår
en viss förtrolighet. Så mycket naturligare var då,
att våra båda vänner icke dolde något för hvar-
andra, då de nu dagligen och stundligen voro till-
sammans. De påminde sig gångna tider, och ma-
joren dolde icke, att Charlotte ämnat Ottilie till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
