Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
Till sist lyckades det Ottilie att få allt åter
sorgfälligt inlagdt, och sedan öppnade hon ett lönn-
fack, som var anbragt i locket. Där hade hon gömt
små biljetter och brel från Edvard, torkade blom-
mor till minne af forna promenader, en lock af
den älskades hår och åtskilligt annat. Ännu en
sak lade hon dit, — det var hennes fars porträtt
■— och läste sedan igen alltsammans, hvarpå hon
åter hängde den lilla nyckeln på guldkedjan kring
sin hals.
I vännernas hjärtan hade emellertid många
förhoppningar blifvit väckta. Charlotte var öfver-
tygad om att Ottilie åter skulle börja tala den da-
gen, ty hon hade hittills visat en hemlig beställ-
samhet, en slags glädtig själfbelåtenhet, ett leende
sådant som plägar sväfva på ens läppar, när man
döljer något godt och glädjande för sina kära.
Ingen visste, att Ottilie tillbragt mången timme i
ett tillstånd af stor svaghet, hvarur hon endast
genom sin själsstyrka ryckte upp sig för de stunder,
hon var tillsammans med de andra.
Mittler hade ofta helsat på under denna tid
och stannat längre än annars. Den envise mannen
visste mer än väl, att det ges ett visst ögonblick,
då järnet bör smidas, och endast då. Ottilies tyst-
nad och vägran tolkade han som för sig gynn-
samma tecken. Ännu hade intet steg tagits till
skilsmässa mellan makarna, — han hoppades att
på något annat fördelaktigt sätt kunna ordna den
unga flickans öde, hörde därför på och gaf akt på
allt, visade sig eftergifven, nöjde sig med anspel-
ningar och bar sig enligt sin egen tanke mycket
klokt åt.
Aftonen före Edvards födelsedag sutto Charlotte
och majoren tillsammans, väntande på Edvaid, som
ridit ut. Mittler gick af och an i rummet, medan
Ottilie stannade inne hos sig för att lägga i ord-
nng för morgondagen, biträdd af sin lilla tjänst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
