Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
När jag efter detta ämnar hålla mig till dikt i
bunden form, och tar upp skilda problem
inom ämnet, inom frågan om en god uppläsning,
och belyser dem genom valda dikter —
mestadels delar av dikter —, så grupperas dessa
exempel icke efter någon litteraturhistorisk plan.
Jag börjar med en rätt sen dikt, Frödings En
hög visa; och detta gör jag därför, att den leder
oss över från obunden till bunden form. Dess
vers är ju icke byggdefterettfast
metriskt schema. Diktens stil är
pastischens, med utgångspunkt i Salomos Höga visa,
men med inslag från andra håll, och med brytning
mellan de skilda elementen. Det gäller att lyssna
ut den naturliga rytmiseringen, och att ge sig
hän. Fröding har, som vi veta, överhuvud varit
en läromästare i konsten att framlyssna och i
versens struktur ingjuta naturgivna tongångar. Han
gestaltade instinktivt, men därjämte under
målmedvetet arbete på språkformen, med frasen som
den levande enheten; och hans ordföljd var
därför mycket oftare det enkla talets än före honom
varit vanligt. Så även i denna egenartade dikt.
Mitt ögonmärke vid den läsning som jag så gott
sig göra låter skall söka suggerera på min läsare,
blir alltså i fråga om Fröding med en alldeles sär-
3i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
