Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så några ord om de fyrstaviga
takterna, varvid vi redan snuddat (sid. 48). Jag
nämnde att de med särskild skicklighet använts
av Fröding:
"Och a’ntingen ni tro’r eller i’nte gör detsa’mma,
men a’nnars är det sa’nt, och ana’gga mig,
anamma,
om i’nte det var tro’llpack, jag to’gs med en na’tt.
Vi va’ktade vi mi’lan i Vä’stanåmy’ra
och na’tten led mot slu’tet, och klo’ckan var fy’ra,
då hö’rde vi ett bu’ller, och Pe’r han skva’tt.
Det ska’llrade i fjä’lla, det då’nade i jo’la,
det rå’made som o’xar i be’rga", sa 0’la.
£jjer. Bergslagstroll.
Den e’na heter E’lsa, den a’ndra heter Gre’ta,
och a llt för vä’l de ve’ta
sin segersälla ma’kt över mi’g.
De komma och försvurna som vilda små
orka’ner,
de hä’rja mig, de ku’va mig som go’ter och ala’ner,
de lä’gga mig platt ö’de med sitt kri’g.
I den sista dikten känna vi oss kanske icke lika
vissa på att fyrstavingsläsningen överallt är den
enda rätta. Man bör nog pröva igenom flera
strofer. Det synes mig icke behöva vittna om brist
på inlevelse om någon läser:
Den e’na he’ter E’lsa, den a’ndra he’ter Gre’ta,
sin se’gersä’lla ma’kt över mi’g.
De komma o’ch försvi’nna som vilda små’
orka’ner.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
