Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, herregud, om strängen sprang —
då höjde sig min fria själ!
Ernst Josephson: Violoncell.
Tänk Er en upprörd människa ropa: Tänk om
strängen sprang! Bibehåll så det trycket och
den högtonen också i versen!
Och söker en räf att tvinga
sig till ett mål på hare
att koka i kulans kettil,
har haren rätt att springa
med harben, höga och snare,
men kalla sig annat än hare,
har haren ingen rätt till.
Fröding: Harens rätt.
Här kan jag tänka mig att någon vill föreslå
läsningen:
men kalla sig annat än hare...
För egen del föredrar jag ganska avgjort det
förra. Detta redan därför att versen annars
förlorar sin spänstighet, och får en dålig rytm med
påskyndad läsning på låg ton före slutordet. Men
framför allt lyssnar jag till liknande fraser ur talet:
Om du nu är en stackare, får du också finna dig
i att aldrig kallas (el. heta) annat än stackare.
Det påskyndade tempo framemot huvudordet
som jag nyss avböjde, finner jag däremot vara det
enda rätta i följande rad ur Bergslagstroll:
... för somma [av trollen] var så stora som
kyrkan i Bogen.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
