Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nere vid sjöstranden under Crusimontans kulle. Sjön
såg större ut än på sommaren, ty träden voro inte lövade
än, men man kunde leta blåsippor under fjolårslövet,
och Regina visste precis var de växte. Hon visade
honom stolt vad hon funnit, men han gladdes inte över
vårens budskap. Han hade återigen predikat för en
handfull folk, och nu frågade han henne om hon som
var infödd Gåtatorpsbo visste vem eller vad som kunde
väcka upp hans församling ur dess andliga dvala.
Regina svarade inte genast, han såg på hennes vackra
uttrycksfulla ansikte hur hon sökte det rätta svaret. Men
Crusimontan kom inte upp i hennes medvetande, hon
visste så lite om honom och inte allt det hon visste var
rekommenderande.
Odelman hade studerat nordiska språk innan han blev
teolog och var djupt intresserad av fornminnena på
denna sidan vändkorset. Då Regina inte kunde ge något
svar på hans fråga, gick han vidare och frågade henne
om hon inte trodde att de hedniska Gåtatorpsborna varit
frommare än de som nu levde. Då hon hajade till vid
detta, svarade han själv att det kunde man våga säga,
ty de hade dock trott på något och följt sanningen
sådan de förstodo den. Varje ätt hade varit en väldig ek
med sina rötter djupt i jorden hos de döda. När de
lämnat sin gamla tro var det för att överlämna sig åt
kristendomen i samma anda av helhet och allvar. Nu var
det annorlunda! I en tid då kristendomen tycktes
överge Västerlandet voro Gåtatorpsborna för första gången
på årtusenden nöjda med att vara utan religion alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
