Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
stundom kunde yttra sig så hopplöst inför den
deltagande Regina Montan som han gjort i dag. Nästa söndag
gick han till kyrkan igen med en predikan som han gjort
sig den största möda med. Han hade från början
bemödat sig att tala till församlingen på ett språk den
kunde förslå, med liknelser hämtade ur dess egen värld.
Kärnan i hans förkunnelse var budskapet om
människans inneboende gudomlighet, och det tema han
varierade var sättet att väcka deras slumrande godhet
medelst ädelmodets magi som Kristus övat. Han hade
hoppats att detta skulle gripa och glädja hans få åhörare,
som sen skulle locka med sig sina vänner i ständigt
vidgade skaror. Men varje söndag blev han bittert
besviken. När han kom inför altaret, såg han sitta spridd i
bänkarna samma fåtaliga hop som blivit kvar sedan de
nyfikna från första söndagarna drupit av. Den
minskades ytterligare då och då av ett dödsfall, men med
förnyelsen gick det så klent, att han motsåg den tid då
kyrkan skulle bli komplett tom.
Den gestalt som Maltes blickar först sökte, då han
vände sig ut mot kyrkan från altaret, var Regina
Montan. Vad han skulle tagit sig till utan det stöd som
hennes närvaro utgjorde, det visste han ej. Man fick inte
förakta någon levande själ, det insåg han, men han hade
ingen känsla av att hans förkunnelse nådde till exempel
fröken Klintin, hon med det tvivelaktiga lånbiblioteket,
fast hon kom så punktligt varannan söndag. Och vad
angick trotjänarinnan hos arkitekt le Fort, Sofi
Fri-stedt, som alltid satt i fjärde bänken, så kunde han i
2. — Wägner, Viindkorsct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
