Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
med än vad Dagmar var, vilket kändes som èn befrielse.
Men samtidigt förstod han vilken allvarsam
tillrättavisning som utgick från hans företrädares historia. Här
var en präst som kommit till ett försupet och oregerligt
Gåtatorp och själv levat lika anstötligt. Men från det
ögonblick då Herrans ljungeld varnat honom, skyllde
han inte från sig med att han levat som seden var i orten
och att det inte gick att få folket att ändra sig. Han
såg rätt in i sitt eget öde, det var helvetet helt enkelt,
den eviga döden, om inte Gud förbarmade sig. Han
vann frälsningen på andra sidan tvivlets fasa och en
ångest utan namn. Därefter tog han på sig fulla
ansvaret för de helvetesperspektiv som öppnade sig även för
syndarna i hans församling. Alla hade en odödlig själ,
bunden på hans egen själ, och innan han var viss om att
han med upplysning och varning nått varenda en av dem,
bar han ansvaret för deras eviga plåga i helvetet. Men
han hade nått dem till slut. Den fattige lille
Smålandsprästen i sin avsides bygd hade gjort underverk i sin
landsända, men varför? Därför att han efter sin djupa
syndanöd haft en gudserfarenhet så stark, att den strålat
ut ur honom och lyst andra fram till samma erfarenhet.
Alldeles så som det varit med de första lärjungarna, med
Paulus, Franciskus, Loyola, Luther, Fox, Læstadius,
Schartau och alla andra större och mindre apostlar.
— Men då behöver jag ju inte fråga längre, varför
jag inte kommer någon vart med Gåtatorpsborna, sade
sig Malte Odelman. Jag har predikat om en andlig
verklighet, som jag aldrig upplevt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
