- Project Runeberg -  Vändkorset /
33

(1944) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

miljens skolgosse. Den pojken var inte lik någon, han
hade skaffat sig ett utseende för sig, ty han hade inte
förmått förena arvet från en lång, gänglig, långskallig
och romarnäst far med det han fått från en knubbig,
rosig och trubbnäst moder. Just därför att hans ansikte
var så mjukt, så barnsligt outvecklat, bar det i sig
många löften, som hans mor brukade spekulera över,
framför allt över det drag av värnlöshet och mottaglighet
för lidande, som hon skymtade, även då han var glad.

Pojken hade också accepterat olikheterna i
föräldrarnas åsikter och väsen så långt, att han självklart antog
ett olika sätt, beroende på vilken av dem han talade vid,
alldeles som en språkvan person växlar mellan olika
språk, då han vänder sig från grannen på höger sida till
grannen på vänster.

— Vill far kanske gå igenom skapelsen med mig?

— Gå igenom skapelsen? »I begynnelsen skapade Gud
himmel och jord», det kan du väl! Nu kommer posten,
så nu har jag inte tid med dig längre.

Olle förvånade sig inte över att fadern skar upp en
predikosamling lika ivrigt som en indianbok. I stället
gick han upp för att hämta bibliskan, ty far hade kunnat
förhöra utan bok, men inte mor.

— Ä, dra de första sidorna, mor, bad han.

Men innan mor hunnit svara, rusade den granna
husan Ullastina in, vit ända ut på läpparna. Hon kunde
inte ge redigt besked om den olycka som hänt, förrän
doktorn tog ett stadigt tag om handleden och tvang
henne till så mycken samling, att hon kunde säga:

3. — W ii q n c t, VUndkoraet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:48:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vandkors/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free