Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
sade upp sig igen. Tror doktorn, att le Fort och jag
någonsin haft nån glädje av varann?
—■ I så fall så...
— Har det berott på dumhet och okunnighet, det har
jag fått lära nu! Förut har jag trott att det var så ställt
bara. Men kan doktorn säga mig, vad jag har för nytta
av den upplysningen nu? Doktorn ska inte lägga ut
såna här häften i väntrummet! Aj, jag tål inte att bli
så upprörd.
Dagmar stoppade häftet i sin skrivbordslåda, slog upp
ett glas vatten och gav patienten en tablett i handen.
— Ta igen sig nu lite, fru le Fort, det hastar inte.
Tankfullt betraktade Dagmar det bittra, slutna
ansiktet, som ännu behöll en slags skönhet och tänkte att
det skulle bli förfärligt svårt, när denna livshungriga
människa fick veta att det strax gällde döden.
Men då fru le Fort lugnat sig lite, öppnade hon
ögonen och sa bara:
— Doktorn ska i stället lära ungdomen. Och om det
är så doktorn kan komma åt, så lär karlarna första
stavelsen! För den kan inte le Fort, fast han varit gift
förut, det begriper jag nu.
Dagmar måste småle åt detta, och fru le Fort svarade
med ett litet bedrövligt leende. »Ack ja», betydde deras
leenden, »männen och första stavelsen».
— Kanske le Fort gifter om sig igen, sade fru le Fort
plötsligt, för karlar är det visst aldrig för sent. Mig
är det ju slut för, eller hur?
Dagmar började få en helt ny uppfattning om fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
