Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
direktörn genast ska se, att det är värt en slant att
lansera dem!
— Hm!
— Ja, fars intarsia den var bra för tiden före
kriget, men...
Den gamle hunden bet tillbaka utan försköning.
— Du skulle vara lite ödmjukare, du Sjang! Här
har jag och andra lagt ner en massa pengar på att
göra dig till möbelarkitekt. Men du är ingen arkitekt
och än mindre en ärlig snickare utan en kokerska! Ja,
det är verkligen sant, bankdirektörn, vände han sig
till Roili. För pojken, han kokar trät och häller upp
det i formar som aladåb. Och när han tar ut det ur
formen, så är det en stol. Fast utan ben, förstås.
Moderna människor kan inte se ett ben på en stol,
bankdirektörn.
— Ifall jag är en kokerska så är far en konditor!
— Till det behövs åtminstone yrkesskicklighet!
Roili var redan på det klara med att här var en
gammal strid som brutit upp. Verkmästarn ville fylla
Gåtatorps blivande utställningslokal i London med sina
praktpjäser, men sonen svor på att finge inte han och
hans hustru ordna interiörerna efter sitt sinne, så var det
bäst att låta bli alltsammans. De stodo där mot
varandra, ilskna och obevekliga som representanter för
gammal och ny tid. Båda använde hänsynslöst
företagets misslyckade försök och felslagna förhoppningar
som argument mot varandra i striden. Klipping
försökte medla och fördela utställningsutrymmet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
