Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
stammiga päronträd sköto upp över de rikbärande
äppelträden, lågo gamla rundtimmerhus som elden
lyckligtvis skonat under århundraden. Den sista utvägen
att tutta eld på alltihop som Månsson talat om, hade
inte behövt tillgripas. Hittills hade det genom
århundradena alltid blivit någon råd för Gåtatorp. Där solen
kunde bryta sig genom grönskan, lyste den på fasader
med färg som gammalt rödvin, brutet i brunt och violett.
När bruksgatan var slut, tog det nya Gåtatorp vid,
och även det var bevekande, ty här lågo ute på en
åker arbetarnas egna hem, oftast fula, men nätta och
ömt vårdade. Här hade män sina rötter, här hade de
lagt upp sin framtid, med späda äppelträd, med hustrur
och barn. Här låg en ny, ståtlig skola med
gymnastiksal och bastu, här låg Folkets hus, här hamrades på
halvfärdiga byggen.
Det var Roilis enda bamslighet att han trodde alla
andra om barnsligheten att avundas en bankdirektör.
»Ni skulle veta hur en sån känner det nu», tänkte han
ut mot alla sina obekanta avundsmän. »Helt enkelt
som en bödel, som blir brydd, då han finner att hans
offer är en skön och förnäm person med styv nacke.»
Återigen ångrade han att han kommit. Ömsinta
härskare böra alltid hålla sig från närmare bekantskap med
de offer som de kanske bli tvungna att ta livet av.
Bortom arbetarsamhället låg en ekdunge, och när
man kommit ett stycke upp i den skymtade ett stålgrått
hus, vars byggmästare kastat all tradition och
anständighet, om han haft någon. Där bodde arkitekt le Fort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
