Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
September 7: Nu hör också jag allt möjligt, fast jag
kapat av den där grenen som slog mot rutan. I kväll
hörde vi båda två alldeles tydligt hur någon kom
genom Jeans port i staketet, öppnade och steg in.
Slutligen blev vi klara över, att det bara var en hörselvilla
vi haft gemensamt. Då sågo vi på varann och jag sade:
»Så här kan det inte fortgå.»
När Regina slutat läsningen av sin dagbok blev hon
sittande länge med huvudet i händerna utan kraft att
ta itu med skrivböckerna. Hon grubblade över de
tvetydiga ord Jean fällt då han lämnade henne sista
gången: »Adjö för evigt — så länge.» Måste de inte
betyda att han ändå skulle komma igen?
Han kom också. Men han stannade i dörren.
— Jo hör du, dagboken, sa han. Den får du bränna.
Ja se, kunde jag inte tro det, där ligger den framme
och slänger som vanligt, det är just trevligt för mig.
Stoppa den i kakelugnen, Regina. Nu, medan jag ser på.
När Regina nyss läst resebeskrivningen från sin färd
i landet bortom verkligheten, hade hon insett hur litet
den gav. Men denna fattiga torra beskrivning skulle
i alla fall vara en hjälp för minnet som även det började
blekna. Om dagboken förstördes skulle hon aldrig
kunna göra om resan i sitt livs enda stora år. Det
skulle vara öde och tomt, berövat sitt innehåll. Hon
var besluten att rädda dagboken och det föll henne
in att det skulle vara säkrast om hon låtsades lyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
