Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
herrarna vet, så tog herrarna mordvapnet med sig, då
det hände.» Karlsson mindes inte något om någon
eldgaffel, kunde inte räkna ut vad man skulle med en
sådan till då man besökte ockrare. Han hade för resten
aldrig besökt någon. Då reste sig konstapeln, som lekt
mördad, upp i sängen, rev hastigt en stor reva ur
tapeten och blottade därmed vittnesbördet om det
förgångna. Allt medan han stint betraktade figuren som
nu borde blotta sig om han var den rätte.
Tanken på mordet rörde egentligen inte Osvald, när
han efteråt gick igenom scenen. Man kunde inte tänka
sig Karlsson eller någon annan varelse förövande ett
mord, det gick över hans horisont. Däremot skrämde
det honom fruktansvärt, att ett förflutet som så länge
varit dolt kunnat blottas i ett ögonblick. Hans eget
förflutna som han gömt bakom sin nytapetserade
tillvaro, stirrade på honom alldeles som blodfläcken. Hans
haka skälvde ännu länge efter det pjäsen var slut.
Ur hans funderingar kom fram ett datum. Den
sjuttonde september, då men inte förr voro de fem åren
utlupna. Då hade överheten själv avhänt sig
möjligheten att ställa honom till ansvar för gamla
tråkigheter. I morgon åtta dagar var han fri, då behövde han
varken rädas blodfläckar eller åklagare. Men mycket
kunde hända innan dess.
Tusen gånger sade han sig att ingenting kunde
hända, men det hjälpte inte. Det kunde ju inte finnas spår
av sammanhang mellan hans egen historia och
misstänkte Karlssons. Och ändå fanns det där!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
