Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
— Ja, det var kanske korvtjuven som satt utanför
stugan och väntade, sade den andre buttert.
— Nej, så förekommande är man väl inte ens mot
statspolisen.
De gingo tillsammans upp mot stugan, och nu hände
dem precis detsamma som hänt doktorn: gumman kom
ut och förklarade på nytt att besöket var onödigt.
— För se pungen har kommet te bys, ska jag sä
har-rarna. Den lå på broen i morse då jag kom ut.
— Vi ska be att få tala med den bestulne själv,
svarade den uniformerade.
— Nej, se det står då inte te, kommissarien.
— Å jo, för polisen lyckas det nog.
— Å tala med di döe, varkelien? sade gumman.
Göre det det, så de göre?
De två herrarna utbytte en blick, så gick den
civilklädde in.
Under tiden uppfordrades gumman att berätta hur
pungen kommit till rätta. Det hördes på den
uniformerades ton att det var misskrediterande att de bestulna
fått igen tjuvgodset utan hjälp av polis. Gumman måste
faktiskt försvara sig.
— Jo si kommissarien får inte vara arger, men...
— Överkonstapeln, om jag får be...
— För allan delar, men se utå att pungen va taen
under fars huvudkudde, där han lå i kammern, så
kunde en ju tänka att tjyven va utå di som bruka ha
sin gång te vårt. Och far hade satt se i sinnet att
pengarna skulle komma te rätta, för di va avlagda te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
