Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
att gubben såg så gränslöst glad och lycklig ut. Om
Malte varit med, skulle han sagt att gubben fått en
salig hädanfärd, tänkte hon.
Just som hon skulle resa sig öppnades dörren och en
man kom in. Då han rätade på sig innanför den låga
dörren, upptäckte hon att det var den största karl hon
nånsin sett.
— Förlåt att jag stör syster, sade han och hans röst
var som en orgel.
— Det gör ingenting.
— Är han död?
— Ja, nyss.
— Då kanske jag kan få förvissa mig om en sak.
Han gick fram till den döde, sköt in handen under hans
huvudkudde och drog fram en gammal smutsig
skinnpung. Den öppnade han och räknade igenom innehållet.
— Stämmer, sade han, och lade pungen tillbaka där
den legat. Gubben har fått yartenda öre tillbaka. Men
det syns också på honom att han dog nöjd, tycker inte
syster?
— Jag förstår inte vad ni menar?
— Jag menar bara att om folk i allmänhet trodde på
livet efter detta, så skulle vi poliser bli arbetslösa för
då tordes ingen stjäla. Därmed gjorde han én reverens
för den döde och en för Dagmar och böjde åter sitt
huvud under den låga dörrbjälken.
Dagmar skyndade efter honom. Hon såg honom lägga
handen på gummans skuldra och tilltala henne vänligt:
det är inte roligt att behöva störa mor i det här ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
